240 i Norrland, och inom den mekaniska verkstadsindustrin ho- tade allmän lockout med anledning av ett antal partiella strejker inom denna industri. Även denna gång höjdes krav på storstrejk, men det var tydligt att arbetarne i allmänhet icke stodo bakom detsamma. Landsorganisationens representantskap ansåg sig också kunna lämna det utan avseende och i stället mobilisera fack- föreningsfolket för en aktion gående ut på att tillförsäkra de lockoutade ekonomiskt understöd. En extra uttaxering på- bjöds bland landsorganisationens medlemmar och det visade sig, att vederbörande förbund ägde förmåga att med hjälp av detta understöd rida ut striden till ett ur de lockoutades synpunkt relativt gott resultat. En jämförelse mellan den situation, som föranledde stor- stre i ken 1909, och den, som kännetecknade läget på arbets- marknaden i början av år 1923, ger otvetydigt vid handen, att de yttre förutsättningarne för en storstrejk voro ungefär lika bägge åren. Det är visserligen sant, att man år 1923 hade att räkna med en mycket omfattande arbetslöshet, me- dan arbetslösheten var relativt mindre år 1909, alltså ett minus till arbetarnes nackdel, men å andra sidan torde man kunna beteckna den förskjutning av det politiska läget, som hade ägt rum sedan år 1909, och den samtidigt ökade nume- rära styrkan hos fackföreningsrörelsen såsom eti plus till arDetarnes fördel år 1923. Att kravet på storstrejk icke vann genklang inom fackföreningsvärlden sistnämnda år torde till mycket stor del ha berott därpå, att de psykologiska faktorer, som hade gjort sig så starkt gällande år 1909, icke längre voro för handen. De erfarenheter, som hade gjorts 1909, hade snarare minskat än ökat tron på storstrejkens ändamåls- enlighet, och de ännu färskare erfarenheterna från t. ex. storstrejken i Norge 1922 hade verkat om icke precis av- skräckande så åtminstone långt ifrån uppmuntrande. På våren 1925 upprepades 1923 års händelser. Lockout iscensattes då mot icke mindre än omkring 130,000 arbetare, det kommunistiska partiets ledning utfärdade återigen ett ”generalstrejksmanifest”, medan landsorganisationens led-