Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Verksamhetsmetoderna - 9. Sabotage och obstruktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
i Norrland, och inom den mekaniska verkstadsindustrin ho-
tade allmän lockout med anledning av ett antal partiella
strejker inom denna industri.
Även denna gång höjdes krav på storstrejk, men det var
tydligt att arbetarne i allmänhet icke stodo bakom detsamma.
Landsorganisationens representantskap ansåg sig också
kunna lämna det utan avseende och i stället mobilisera fack-
föreningsfolket för en aktion gående ut på att tillförsäkra de
lockoutade ekonomiskt understöd. En extra uttaxering på-
bjöds bland landsorganisationens medlemmar och det visade
sig, att vederbörande förbund ägde förmåga att med hjälp av
detta understöd rida ut striden till ett ur de lockoutades
synpunkt relativt gott resultat.
En jämförelse mellan den situation, som föranledde stor-
stre i ken 1909, och den, som kännetecknade läget på arbets-
marknaden i början av år 1923, ger otvetydigt vid handen,
att de yttre förutsättningarne för en storstrejk voro ungefär
lika bägge åren. Det är visserligen sant, att man år 1923
hade att räkna med en mycket omfattande arbetslöshet, me-
dan arbetslösheten var relativt mindre år 1909, alltså ett
minus till arbetarnes nackdel, men å andra sidan torde man
kunna beteckna den förskjutning av det politiska läget, som
hade ägt rum sedan år 1909, och den samtidigt ökade nume-
rära styrkan hos fackföreningsrörelsen såsom eti plus till
arDetarnes fördel år 1923. Att kravet på storstrejk icke vann
genklang inom fackföreningsvärlden sistnämnda år torde till
mycket stor del ha berott därpå, att de psykologiska faktorer,
som hade gjort sig så starkt gällande år 1909, icke längre
voro för handen. De erfarenheter, som hade gjorts 1909,
hade snarare minskat än ökat tron på storstrejkens ändamåls-
enlighet, och de ännu färskare erfarenheterna från t. ex.
storstrejken i Norge 1922 hade verkat om icke precis av-
skräckande så åtminstone långt ifrån uppmuntrande.
På våren 1925 upprepades 1923 års händelser. Lockout
iscensattes då mot icke mindre än omkring 130,000 arbetare,
det kommunistiska partiets ledning utfärdade återigen ett
”generalstrejksmanifest”, medan landsorganisationens led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
