245 Förslag om att åstadkomma ett registersystem inom lands- organisationen behandlades av kongressen år 1922. Det vann emellertid icke kongressens gillande, förnämligast där- för, att man befarade att kostnaderna skulle bli allt för be- tungande. Några principiella invändningar mot detsamma gjordes icke. År 1910 väcktes en motion i riksdagens andra kammare, vari påkallades statsmakternas ingripande mot arbetsgivarnes bojkottningsmetoder. I denna motion redogjordes utförligt för verkstadsföreningens registersystem. Av redogörelsen framgick bl. a., att, därest till föreningen ansluten arbets- givare anställer en arbetare utan att först inhämta upplys- ningar om honom hos föreningen, blir arbetsgivaren, så snart det kommit till föreningens kännedom, att han anställt arbe- tare, underrättad om vad registret har att förtälja om denne. Därest denne tillhör de bojkottades skara, uppmanas arbets- givaren att göra honom uppmärksam på, att föreningen äger kännedom om hans föregående, och varna honom ”för ett upprepande av vad som lägges honom till last”. Sedan nå- gon tid gått, brukar föreningen anmoda arbetsgivaren att av- giva ett omdöme om, hur arbetaren skött sig på sin nya plats. De s. k. svarta listorna utsändas, då strejk eller lockout utbrutit eller då, som det brukar heta i Svenska arbetsgivare- föreningens konfidentiella bojkottningscirkulär, arbetare ”uppsagt sina anställningar under sådana omständigheter, att uppsägningen är att betrakta såsom maskerad strejk”. Redan år 1897 kunde man inom skoarbetareförbundet kon- statera en organiserad bojkott mot arbetare, som voro med- lemmar av detta förbund. I förbundets tidning, meddelades år 1899 under rubriken ”Svältkur på tre månader”, att de skånska skofabrikanterna i början av året beslutat, att den arbetare, som slutade sin anställning icke skulle erhålla ar- bete hos någon fabrikant förrän efter tre månader. En lik- nande överenskommelse hade funnits tidigare mellan sko- fabrikanterna i Stockholm. Detta föranledde förtroende- mannen att skriva till fabrikantföreningen och anhålla, att