252 som det fria avtalet skänker, är det, om ej orätt, åtminstone oklr.kt och obilligt av arbetarne å sin sida att sätta ett tvång i dettas ställe/' När man läser gamla fackfcreningsprotokoll från fack- föreningsrörelsens första år, finner man, att den uppfatt- ning, som denna liberala tidning uttalade i anslutning till ba- garegesällernas strejk, visst icke var främmande för arbetarne själva. Man finner många exempel på, hurusom inom fack- föreningarne varnats mot tillgripande av sådana stridsme- toder, varvid man icke blott anfört rent praktiska syn- punkter, t. ex. sådana som att en strejk är ett tveeggat va- pen, som kan såra även den, som begagnar detsamma, utan även rent moraliska och principiella skäl, t. ex. att en vägran att arbeta och framför allt ett försök att tvinga andra att deltaga i arbetsnedläggelsen vore moraliskt förkastlig. En person, som deltog i det första svenska arbetaremötet år 1879, gick till och med så långt, att han föreslog en resolu- tion, vari han betecknade strejken ”i betydelsen av arbets- inställelse i massa” såsom icke blott onödig, onyttig, och skadlig utan även olaglig och ytterst straffvärd. Redan år 1870 hade ett nordiskt arbetaremöte uttalat sig mot ”varje arbetsinställelse, som av arbetarna företages sam- fällt”. Arbetaremötet 1879 lade visserligen i dagen en något moderatare uppfattning, då det medgav ”att fredliga arbets- inställelser eller strejker icke kunna anses oberättigade eller olagliga”, men även då ogillades uttryckligen ”allt tryck och tvång från de strejkandes sida på andra, som vilja arbeta”. Det var först vid det tredje svenska arbetaremötet i Örebro år 1886 som det erkännandet gjordes, att ”strejker, väl plan- lagda och utförda, hava visat sig kunna medföra fördelar för arbetarna, därest de i rätt tid sättas i verket och an- språken ej överdrivas.” Ännu så sent som år 1890, då det sista av dessa arbetaremöten hölls, och då det verkliga arbe- tareelementet och arbetareorganisationerna tillförsäkrat sig ett större inflytande på överläggningarna, ville man icke i första hand rekommendera strejken som medel för upp-