Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Åtgärder mot arbetsinställelser - 3. Från legostadgan till Åkarpslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
görelse mellan arbetsgivare och arbetare, utan man förordade
i stället förliknings- och skiljedomsförfarande.
Arbetsgivarnes obenägenhet att lyssna till arbetarekraven,
deras vägran att erkänna föreningsrätten och deras avvi-
sande hållning mot kravet på ett organisationsmässigt regle-
rande av arbetsvillkoren tvingade så småningom arbetarne
att offra sina betänkligheter mot strejken. Utanför arbe-
tarevärlden vårdade man däremot så mycket omsorgsfullare
fördomarne mot detta arbetarnes kampmedel, och efter hand
som arbetareorganisationernas möjligheter att nyttja det-
samma ökades, började man kräva, att lagstiftningen skulle
anlitas i syfte att förhindra nyttjandet.
3. Från legostadgan till Åkarpslagen.
Sedan riksdagen år 1898 beslutat anmoda regeringen att
låta verkställa en omarbetning av legostadgan och sedan re-
geringen påföljande år uppdragit åt en kommitté att, i sam-
band med den äskade omarbetningen, taga under övervä-
gande ”frågan om införande av sådana särskilda bestäm-
melser, som kunde finnas erforderliga för beredande av nö-
digt skydd åt i behörig ordning ingångna arbetsavtal”, gjor-
des ett försök att engagera lagstiftningen för ovannämnda
syfte. I det betänkande, som ifrågavarande kommitté av-
lämnade till regeringen år 1901, förordades visserligen icke
direkta åtgärder mot arbetsinställelser, men de lagbestäm-
melser, som föreslogos, syftade otvivelaktigt till ett förhind-
rande eller i varje fall ett försvårande av strejkens använ-
dande. Enligt förslaget skulle sålunda bl. a. stadgas en obli-
gatorisk, ömsesidig uppsägningstid av fjorton dagar, med
rätt för arbetsgivarne att, såsom en garanti mot avtalsbrott,
varje vecka innehålla en femtedel av lönen till ett samman-
lagt belopp, som motsvarade lönen för tolv arbetsdagar. Man
förordade alltså införande av ett s. k. décomptesystem*) till
*) Ett sådant system började tillämpas efter storstrejken år 1909
inom särskilt s. k. allmännyttiga företag, t. ex. vid Stockholms spår-
vägar, där décomptebeloppet bestämdes till icke mindre än 300 kr.
Numera torde det icke användas i någon större utsträckning, i varje
fall icke inom fackorganisationernas verksamhetsområden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
