267 utländsk förebild i Sverige uppstått och särskilt bland ung- domen utbrett sig en anarkistisk eller såsom det kallas ung- socialistisk rörelse, inom vilken icke blott förkunnas tillåt- ligheter, praktiskt taget, av alla slags medel i den sociala kampen utan även mer eller mindre öppet förordas använ- dandet av våld och skadegörelse i striden mot arbetsgivare. Även på rent fackföreningshåll hava på senare tid fram- kommit uttalanden med yrkande på en hänsynslösare taktik i striderna mellan kapital och arbete. Mot yttringarne av dessa läror måste samhället, om det vill bestå såsom rätts- samhälle, med kraft rikta sig, och då tecken tyda på, att samma läror, om än såsom man må hoppas i mindre omfatt- ning, kunna komma att omsättas i praktiken, synes det mig vara oundgängligt, att staten sättes i tillfälle att mot hand- lingar av förenämnda art begagna de medel, strafflagstift- ningen kan lämna". Riksdagen fann emellertid, att rättssamhället snarare skulle äventyras än tryggas med en så kautschukartad lag- stiftning och förkastade följaktligen regeringens förslag. 7. Lagarne om förlikningsmän och särskilda skiljedomare. Några år innan regeringen framlade sina ovan refererade förslag, hade riksdagen antagit en lag, som avsåg att främja det frivilliga förhandling sväs ende t. Denna lag utfärdades den 31 december 1906 och benämndes Lag om medling i ar- betsivister. I enlighet med densamma förordnade rege- ringen sju förlikningsmän, med uppgift att inom var sitt distrikt ”med synnerligen uppmärksamhet följa arbetsförhål- landena”, lämna sin medverkan till biläggande av arbets- tvister samt att eljest, ”på anmodan, gå arbetsgivare och ar- betare tillhanda för åvägabringande av överenskommelser, som äro ägnade att främja ett gott förhållande dem emellan samt förekomma störande avbrott i arbetet”. Om arbetstvist uppkommit, som ”medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse av större betydenhet”, bör för- likningsmannen, efter att ha gjort sig noga underrättad om,