Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Åtgärder mot arbetsinställelser - 7. Lagarne om förlikningsmän och särskilda skiljedomare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
vari tvisten består, hemställa till de tvistande att i avbidan
på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla eller utvidga ar-
betsinställelse. Han skall därjämte kalla de tvistande till för-
handling med varandra och därvid söka åvägabringa tvistens
lösning.*)
Lagen**) innebar ursprungligen icke skyldighet för tvis-
tande att hörsamma förlikningsmans kallelse, men vid 1920
års riksdag vidtogs sådan ändring i lagen att dylik skyldighet
uttryckligen föreskrevs. Någon skyldighet att realiter ingå
på förhandling har däremot icke föreskrivits. I en libe-
ral motion vid 1924 års riksdag yrkades, att förhand-
lingsskyldighet skulle åläggas parterna. Något beslut i denna
riktning blev emellertid icke fattat.
Förhandlingar, som av förlikningsman anordnas med eller
mellan de tvistande, skola i främsta rummet hava till syfte
att åvägabringa överenskommelse i enlighet med anbud eller
förslag, som under förhandlinga rne kunna bliva framställda
från de tvistande själva, varvid förlikningsmannen äger att
i arbetsfredens intresse föreslå ”jämkningar eller medgivan-
den”, s. k. förlikningsförslag. Därest enighet icke kan vin-
nas, kan han uppmana de tvistande att låta tvisten avgöras
av skiljenämnd eller skiljedomare ”eller att eljest lämna
uppdrag åt en eller flera personer, vilkas utlåtande de tvis-
tande utfästa sig att efterkomma, att, efter prövning, om och
i vilken mån de från ena eller andra sidan framkomna på-
ståendena må vara befogade och på vilket sätt följaktligen
den föreliggande tvisten rättast bör lösas, såsom skiljemän
skilja de tvistande emellan”. Förlikningsmannen bör lämna
sin medverkan för utseende av sådana skiljemän, men får
icke själv åtaga sig skilj emannauppdrag.
*) Riksdagen beslöt 1931 att vidtaga sådan ändring i lagen, att
förlikningsman skall kalla de tvistande till förhandlingar även om
tvisten ”icke medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelser
a\ större betydenhet”, förutsatt att arbetsgivare eller organisation,
omfattande minst hälften av de av tvisten berörda arbetarna påkalla
förlikningsmannens ingripande. Denna lagändring vidtogs i syfte att
underlätta för sådana grupper av anställda, vilka vägras förhand-
lingsrätt, att förmå arbetsgivare att ingå på förhandlingar.
**) Svensk författningssamling n :r 245, 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
