288 göranden kollektiviserade avtalsförhållandena på bästa möj- liga sätt tillvarataga sina ekonomiska intressen”. På detta sätt uppstår vad professor Steffen kallar arbets- avtalskollektivism, vilken utvecklas ytterligare i samma mån som arbetsgivarne organisera sig och deras organisationer framträda som parter gentemot arbetarnes landsomfattande yrkes- och industriförbund. Denna arbetsavtalskollektivism erbjuder löntagaren en viss trygghet, dock mindre ifråga om själva arbetsanställ- ningen än beträffande den lön och de övriga villkor under viika arbetet skall utföras. Den innebär, att en viss mini- migräns för arbetsvillkoren blivit fastställd, under vilken det i regel icke kan bli fråga att gå, när det gäller att göra upp det individuella arbetsavtalet. 2. Skillnaden mellan arbetsavtal och kollektivavtal. I det allmänna språkbruket har man blandat ihop dessa båda begrepp och skapat den oriktiga föreställningen, att kollektivavtalet är synonymt med arbetsavtalet. Det gäller alltså att först klargöra skillnaden mellan dem. Arbetsavtalet leder sitt ursprung långt bort i tiden. Som begrepp är det lika gammalt som begreppet lönarbete. Det är en överenskommelse mellan å ena sidan en arbetsgivare (en fysisk eller juridisk person)*) och å andra sidan en enskild arbetare, varvid arbetaren åtager sig att utföra visst arbete, medan arbetsgivaren utfäster sig att därför erlägga viss ersättning. Arbetsavtalet åstadkommes automatiskt i och med att en person åtager sig att lämna en viss arbets- prestation mot viss ersättning. Ett dylikt avtal är alltså för handen icke blott, när t. ex. en skrädderiarbetare tagit an- ställning hos en skräddaremästare, utan även när ett stadsbud åtagit sig att mot ersättning forsla en resandes bagage från järnvägsstationen till hotellet. Det säger sig självt att arbetsavtalet i denna vidsträckta bemärkelse merendels avslutas muntligt. Intet hindrar ju *) Bolag, ekonomisk förening, kommun, staten etc.