318 här föreliggande lagförslag komma emellertid skadestånds- kraven att resas i större omfattning än hittills och det torde därför vara förklarligt, om man på arbetaresidan känner sig otrygg inför denna nya lagstiftning. Då inga andra på- följ dsbestämmelser än skadeståndet synas lämpliga i föreva- rande fall, hyser man på arbetarsidan den uppfattningen, att betänkliga olikheter vid utdömande av skadeståndet skola uppstå. En arbetsgivare torde ej kunna åläggas annat skadestånd än ersättning av förlorade arbetslöner, under det motparten torde kunna ådömas skadestånd för utebliven leverans av dyrbara tillverkningar, för avlöning åt arbetsbefäl, för verk- stadshyror, räntor å driftskapital m. m., då skadeståndet skall utmätas i förhållande till skadans omfattning. Då jag emellertid ej ägt möjlighet att föreslå lämpligare påfölj dsbestämmelser än dem, som nu äro upptagna i hit- hörande paragraf, har jag mot dessa bestämmelser endast velat uttala, att stora bekymmer med rätta förefinnas på arbetarsidan beträffande den blivande verksamheten inom fackföreningsrörelsen efter ett eventuellt genomförande av här föreliggande förslag till lag om vissa arbetstvister.” Landsorganisationens representantskap uttalade sig för ”lagförslagets princip”, men krävde en omarbetning av det- samma efter i huvudsak de synpunkter, som hade framförts av ordföranden. Då landsorganisationens kongress sam- manträdde år 1917 hade emellertid, för att citera en av me- tallindustriarbetareförbundets styrelse inlämnad motion, ”ställningen på det fackliga området blivit sådan, icke minst på grund av Svenska arbetsgivareföreningens avtalspolitik, att bland arbetarna starka betänkligheter uppstått mot en ytterligare lagstiftning på detta område”. Nämnda styrelse hemställde därför, att kongressen skulle fatta beslut ”om motarbetande av all sådan lagstiftning, vars syfte är att på något sätt förhindra eller försvåra arbetareorganisationemas arbete för tillvaratagandet av arbetarnes intressen.” Landsorganisationens ordförande försvarade energiskt sin ståndpunkt och underströk särskilt den meningen, att inrät-