325 arbetsdomstol, anmodades i enlighet med den sistnämnda landsorganisationen att föreslå två ledamöter jämte supple- anter i arbetsdomstolen. Landsorganisationens repiesentant- skap beslöt därför på hösten 1928, att landsorganisationen skulle låta sig representeras i arbetsdomstolen. Vid denna väcktes under åren 1929—33 870 mål, därav 163 av arbets- givarepart och 700 av arbetarepart. Beträffande sju mål voro parterna ense om att hänskjuta föreliggande tviste- frågor till domstolen. Då landsorganisationens kongress sammanträdde 1931, yrkades i några motioner att kongressen skulle förbjuda funktionärer och medlemmar av landsorganisationen att inneha ledamotskap i arbetsdomstolen. Landssekretariatet hemställde om avslag på dessa motioner och kongressen beslöt i enlighet med denna hemställan. io. Arbetsfredskonferensen och arbetsfredskommittén. I detta sammanhang bör erinras om den konferens för överläggningar angående förefintliga möjligheter att på fri- villighetens grund åvägabringa bättre samverkan mellan kol- lektivavtalens parter, som hölls i Stockholm den 30 november och 1 december 1928. Initiativet till denna hade tagits av regeringen. I densamma deltogo omkring 200 representanter för arbetarnes och arbetsgivarnes organisationer samt en del enskilda personer från olika arbetsplatser. Överläggnin- garne*) utmynnade i ett så lydande uttalande: ”Konferensen uttalar önskvärdheten av att en delegation till- sättes med uppgift att sammanfatta vid konferensen framkomna synpunkter och uppslag, i vad de vunnit mera allmän tillslutning från konferensdeltagarnes sida, samt framlägga förslag till åt- gärder, ägnade att förverkliga konferensens syfte, främjandet av samförstånd och arbetsfred till gagn för näringslivet och samhället i dess helhet, samt hemställer till svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen att utse vardera fem ledamöter i en sådan *) Se Arbetsfredskonferensen i Stockholm den 30 november och 1 december 1928. K. Socialdepartementet. Stockholm 1929.