326 delegation ävensom till kungl. maj :t att i delegationen utse ytterli- gare ett lämpligt antal ledamöter, däribland representanter för in- genjörer och underbefäl.” I anslutning till detta uttalande tillsattes en delegation, som efter att ha slutfört sitt uppdrag offentliggjorde en rapport,*) innehållande riktlinjer för de strävanden, för vilka konferensen hade gjort sig till tolk. På förslag av delegationen utsågo arbetsgivareföreningen och landssekre- tariatet vardera två ledamöter i en permanent kommitté, be- nämnd Arbetsfredskommittén, med uppgift att följa utveck- lingen på ifrågavarande område och stå till tjänst med upp- lysningar och anvisningar. Regeringen förordnade en ord- förande för kommittén och försåg densamma med en sekre- terare. Denna kommitté ägde bestånd till i slutet av 1931, då regeringen upplöste densamma med anledning av att lands- organisationens kongress hade beslutat bifalla en av målare- förbundets styrelse väckt motion, vari hemställdes att kon- gressen ”måtte uttala att den under rådande förhållanden anser det meningslöst att medarbeta i den s. k. arbetsfreds- kommittén, varför dess representation i denna kommitté bör upphöra och representanterna således utträda ur den- samma”. Kommittén hade, då den upplöstes, utgivit tvenne rapporter, en den 2 oktober 1930 och en den 15 juli 1931. I rapporterna lämnades redogörelser för åtgärder inom olika företag, vidtagna dels i syfte att främja samarbetet mellan företagare och anställda och dels med tanke på förebyg- gande av olycksfall och ohälsa i arbetet. Landsorganisationens kongress fattade sitt beslut i strid mot det av landssekretariatet över motionen avgivna ut- låtandet. I detta framhöll sekretariatet, att ett riktigt be- dömande av värdet av samförståndssträvandena och arbets- fredskommitténs verksamhet icke vore möjligt förrän någon tids erfarenhet hade vunnits. Kongressbeslutet väckte ganska stort uppseende och överensstämde förresten icke med det *) Arbetsdelegationens rapport. Avgiven den 27 september 1929. Stockholm 1929.