332 om sättet för anslutningen till partiet gingo meningarne isär. Partiet bestod så gott som uteslutande av fackföreningsmed- lemmar, kollektivt anslutna genom respektive fackförenin- gar. År 1898 upptog partiets matrikel sålunda icke mindre än omkring 350 fackföreningar, men endast ett 20-tal rent politiska föreningar. Fackföreningarne hade frivilligt åtagit sig att förmedla medlemskap i partiet åt sina medlemmar. Här och var hade emellertid förmärkts opposition mot denna förmedling, ty det hade inträfilt, att fackföreningsmedlem- mar, som icke önskade gynna partiet, mot sin vilja indirekt tvingats att göra detta. I den oorgerliga pressen och i ar- betsgivarekretsar hade fackföreningarnes förbindelser med partiet utnyttjats i agitationen mot fackföreningsrörelsen, varvid man hade lagt särskilt an på at( förmå religiösa ar- betare med liberal- eller högerpolitisk åskådning att icke ansluta sig till fackföreningarne. Av hänsyn till de icke socialdemokratiskt sinnade fack- föreningsmedlemmarnes berättigade anspråk på att icke bliva tvingade att gynna partiet, men kanske ännu mer av hänsyn till nödvändigheten av att göra det möjligt för alla arbetare att deltaga i fackföreningsverksamheten, började man även inom fackföreningsrörelsen varna mot fackföreningsrörel- sens sammankoppling med partiet. En av partiets ledande män, Axel Danielsson, hade av omtanke om partiets egna syften varnat mot att giva detta karaktären av ”ett strejk- parti”. Ledande fackföreningsmän funno det vara lika be- tänkligt att låta fackföreningsrörelsen framstå som en ”sam- hällsomstörtande”, socialistisk rörelse. Partiet borde utgöras av övertygade socialister, fackföreningsrörelsen borde där- emot omfatta alla arbetare, utan hänsyn till politisk åskåd- ning. Det vore naturligtvis önskvärt, att fackföreningsmed- lemmarne intresserade sig för partiets strävanden och att de såsom partimedlemmar lade i dagen politisk aktivitet, men det borde överlåtas åt envar att själv knyta de därför nö- diga förbindelserna med partiet. Det visade sig emellertid, att dessa ideella och opportunis- tiska synpunkter saknade förmåga att vinna majoritet inom