Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Den politiska inriktningen - 4. Syndikalismen och kommunismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
nisationen deltaga i de former för kampen, som oberoende
av syndikalismen överensstämma med deras filosofiska och
partipolitiska uppfattningar”. Av detta uttalande synes
framgå, att S. A. C. överlämnat åt sina medlemmar att var
för sig avgöra, huruvida de böra iakttaga en antiparlamen-
tarisk hållning eller onj de böra under nu rådande politiska
förhållanden deltaga i val inom staten och kommunen och
där åtaga sig förtroendeuppdrag. Detta understrykes i
S. A. C:s handbok, där det heter att deltagandet i det par-
lamentariska arbetet är en privatsak för medlemmarne.
Den syndikalistiska organisationen låter däremot icke en-
gagera sig för politisk-parlamentarisk verksamhet. Ehuru
den icke kan undgå att räkna med parlamentarismen som en
av samhällets nu bestående inrättningar, måste, framhåller
G. H :son Holmberg i sin bok ”De två världarne: Arbetare-
klassen och syndikalismen”, den syndikalistiska arbetareklas-
sen nödvändigtvis driva sin egen politik och vara sitt eget
politiska parti. Och den politiken är den direkta aktionen,
ett demonstrativt och organiserat tryck utifrån på staten
och dess organer, regering och parlament. Den citerade
författaren anför i anslutning till detta uttalande följande
av en fransk syndikalist producerade paradoxer: Den di-
rekta aktionen blir därigenom parlamentarisk, ehuru anti-
parlamentarisk, på enahanda sätt som den på det ekonomiska
fältet är ”reformistisk”, ehuru revolutionär.
I syfte att inom de till landsorganisationen anslutna för-
bunden och fackföreningarne bedriva propaganda för den
syndikalistiska antiparlamentarismen och för de syndikalis-
tiska idéerna över huvud taget, bildades år 1917 en sam-
manslutning, benämnd Den svenska fackoppositionen. Denna
skulle ha till uppgift att ”söka omdana de fackliga samman-
slutningarne till revolutionära kamporganisationer” och ville
därför förmå dessa sammanslutningar att ”proklamera sig
oavhängiga och neutrala emot de politiska partierna”.
Det lyckades icke denna ”fackopposition” att bliva kvitt
de partipolitiska tvisterna, ty det samma år bildade social-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
