345 dikalismens statsfientliga idé nödvändiggör tvärtom politisk aktivitet från den syndikalistiska organisationens sida. Med hänsyn härtill kan det också ifrågasättas, om denna organisa- tion verkligen äger förutsättningar att samla arbetarne utan hänsyn till politisk och filosofisk åskådning. Teoretiskt sett torde väl medlemskapet i densamma snarare kräva en oför- behållsam anslutning till ett visst politiskt och filosofiskt program. Endast en i ordets strängaste mening reformis- tisk fackföreningsrörelse, en rörelse som endast har till syfte att tillvarataga sina medlemmars rent ekonomiska intressen inom det nuvarande samhällssystemets ram, skulle kunna betraktas som politiskt neutral. Den syndikalistiska fackföreningsrörelsen i vårt land gör ju emellertid endast anspråk på att bliva betraktad som partipolitiskt neutral. Den vägrar ”av såväl praktiska som principiella skäl” att deltaga i den politiskt-parlamentarLka verksamheten och önskar — som det heter i S. A. C:s prin- cipförklaring — ”fullfölja kampen och sitt konstruktiva or- ganisationsarbete oberoende av såväl de politiska partierna som trosläror, rasskillnader och nationaliteter”. Inom den syndikalistiska rörelsen synes likväl råda oklar- het om, huruvida syndikalismens statsfientlighet och dess motvilja mot den politiskt-parlamentaristiska verksamheten innebär skyldighet att bekämpa parlamentarismen. S. A. C:s kongress försökte år 1916 åstadkomma klarhet härutinnan men lyckades icke. Å ena sidan hävdades den uppfattningen, att parlamentarismen under alla omständigheter måste prak- tiskt bekämpas. Å andra sidan företräddes energiskt den meningen, att man borde förhålla sig neutral, d. v. s. var- ken underkänna eller erkänna parlamentarismen, även om man ej heller kunde helt ignorera densamma. En resolution antogs, men något bestämt uttalande för eller emot gjordes icke i densamma. Sedermera har emellertid S. A. C:s kon- gress i sin principförklaring uttalat, att medlemmarne i en syndikalistisk organisation äga ”full frihet att utanför orga-