355 kommelser ha ävenledes träffats mellan de tre ländernas fackliga centralorganisationer, landsorganisationerna*). I den mån, som det skandinaviska samarbetet stärktes, började de olika förbunden även söka förbindelser med bro- derförbunden i andra länder. Inom de tyska fackorganisa- tionerna hade man på ett tidigt stadium börjat umgås med tanken på att försöka åstadkomma internationella yrkessam- manslutningar. I flera fall åstadkommos också sådana gan- ska tidigt därigenom, att de tyska fackförbunden inbjödo till sina kongresser representanter för broderorganisationerna i andra länder. Grunden lades till åtskilliga internationella yrkesfederationer vid konferenser mellan de representanter, som på så sätt sammanträffade. Även härvidlag började man med att upprätta ett informationsväsende, överenskom- melser av huvudsakligen ideell karaktär, vilka så småningom och särskilt under åren närmast före och åren närmast etter världskriget utvecklades till mer eller mindre fasta överens- kommelser angående ömsesidigt ekonomiskt stöd. År 1912 funnos sålunda icke mindre än 32 internationella federationer, ledda av sekretariat, vilka i de flesta fall voro förlagda till Tyskland och förestodos av vederbörande tyska organisationers förtroendemän. Det största medlemsantalet uppvisade då metallarbetarefederationen, såsom framgår av följande tabell: Internationella federationer år 1912. Federationer Medlemmar år 1912**) Metallarbetarnes ........................... Transportarbetarnes ....................... Träarbetarnes ............................. *) I slutet av år 1926 vidtogos åtgärder i syfte att även få de finska och baltiska landsorganisationerna med i samarbetet. Se därom tidskriften Fackföreningsrörelsen, årg. VI, band II, sid. 585 och 593! **) Beträffande tio federationer saknas uppgifter: byggnadsarbe- tarnes, slaktarnes, bildhuggarnes, handelsarbetarnes, gruvarbetarnes, keramikarbetarnes, skräddarnes, textilarbetarnes, tobaksarbetarnes och stensättarnes.