Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan man tänka sig något taktlösare egentligen! Världen
var ju som hon var, och människorna voro som de voro,
och det hela var just som det kunde och ville vara, och
det själsförnäma visade sig i att icke röra ett finger vid
saken utan låta allt ha sin gång och på sin höjd söka rädda
de smulor af lugn och skönhet, d. v. s. det som minst var
berördt af forntidens nyttighets- och upprifningssträfvanden,
hvilka kunde finnas kvar för högre stående andar.
Han fick plötsligt ett nytt ljus öfver sin friskhet och unga
kraft, det var minsann icke något att sturskas och svälla
invärtes öfver, som han onekligen gjort, när han först kom
hem. Det var att kufva, dämpa, omrikta och lära sig
förstå på nytt, om han någonsin i världen skulle bli något»
Guds död, hur skulle han få den där tonen och synen, man
nu uppträdde med, han som var så enkel, så rät och slät
som farmors nattmössa i sina begrepp och sin stil, som hatade
det, som tagit sig rätt orättfärdigt och älskade det, som
icke fått rätt, bara för att det icke fått rätt — och som
dyrkade de stora frasernas frihet och jämlikhet ursinnigare
än någonsin. Som ropade i sin själ: Ned med tyrannerna,
ve eder I fariséer, se hit godt folk, det här är vrångt och
rasande och falskt, jag skall visa det för er, ty ni tycks
ju icke se det, eftersom det står kvar lika oanmärkt, lika
orubbadt, oförskämdt tvärsäkert. Ser ni inte hur grinande
vidskepelse ännu håller fest, och hyggligt folk svälter, och
bofvar gå ohängda, och nackar trampas, och skenet spelar
herre, och tomma kunskaper gå öfver tillefvadt vetande,
och fina ord hyllas, där innehållstung verklighet ratas —
hur i alla mänskliga känslors namn kan ni då tänka och
tala om annat, lefva för annat, läsa om annat, älska annat»
hata annat! Sjuka uslingar och åsnor äro ni, och den, som
är frisk bland er, han kallas för dum.
All den där gammaldags halfbildningen hade så
genomsyrat den stackars karlen, att han satt tom och tröstlös och
stirrade ut i världen, önskande att han vore död och
anständigt begrafven i stället för en nyss från Ryssland hem*
kommen ung ingenjör, som till på köpet var författare, och
»som man väntade något af». Kan det finnas en mera
uppmuntrande belägenhet? Folk hade fått förträffliga saker af
honom i den där gråa forntiden för ungefär tio år sedan,
och därför väntade de nu att få mer och glömde alldeles
bort, att de själfva under tiden lärt sig fordra något helt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
