Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karlen! ... Nå ja, inte illa att ha den att tillgå i allt fall.
Den såg riktigt treflig ut, kunde tillhört en greflig turist,
fast den endast innehöll skosmörja, en ny, verkligt
förträfflig skosmörja, om människor bara ville låta honom
tala till punkt. Han rörde sig väl icke riktigt hemmastadt
med de idiotiska yankeeidiomema. Hittills hade han dock
uteslutande lagt an på arbetarkvarter af alla kulörer, det
gaf kommersen en anstrykning af äfventyr, som verkade
välgörande — hemmagjord skamkänsla förstås, den finge
han se att få ur kroppen, »äfventyret» inbragte inte smör
till brödet. Skulle han rent af våga gå in hit i det fina
huset och bjuda ut?
Våga?! För fan, en så hygglig karl.
Han rätade på sin hopsjunkna gestalt: tre alnar i höjd
och skulderbred som en löjtnant — fast onekligen litet
dammig. Men ingen trashank, nej vaserra. Ännu tog sig
grå kostymen så godt som ny ut, bättre snitt än
mängdens härute, därtill ren skjorta, vårdade naglar och spritt
ny halmhatt från Newyorks gentilaste butik. Han hade haft
den svagheten att för ändamålet växla sin sista tiodollar,
hvad skulle man göra, finge väl lof att se anständig ut,
då man trängde sig in till folk. Han hade alltid varit känd
som en ordentlig kurre, väl ordentlig kanske, sju
dammkorn ihop kunde pina honom.
Tja, det är ju ett och annat man får komma öfver.
Schackerjude vore emellertid mer ett lyckadt skämt än
något att hänga sig för. Dessutom förtalde sägnen, att
han i morgon kunde på outrannsakliga vägar förvandlas
till halfmillionär eller något i den stilen. Styft land trots allt.
Bara han kom in med båda föttema. Det här liknade
för mycket en dröm, äfven det, en dröm med något
kväljande ovisst och tungt.
Åter lutade han sig obeslutsamt mot jämspjäloma och
betraktade mellan dem girigt gräsmattornas vattenspolade
rundlar. På en af dessa reste sig en liten kulle och på
denna tre grafvårdar med hvar sitt namn. Pierre, Tom
och Amy, stod det i guldbokstäfver. Under i hvitt och
blått följande deviser: »Gud signe dig!» »Sötaste liten, vi
tacka dig!» »Du gode och trogne tjänare, sof i ro!»
Nå, så pass hemmastadd i infödingsspråket var han. Vid
grindstolpen hängde också en ful bräda med »akta er för
hunden» på. Minne förmodligen från älsklingarnas dagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
