Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon svart natt hade de räddat huset från röfvare, han
såg då och då den där varningen utanför avenyernas granna
hus, egentligen ett land af skälmar och bofvar förstås. Men
här syntes ingen hund till, det hade heller icke passat i
stycke. Litet barnsligt kanske det där grafvårdssmeket,
jolmigt skulle man sagt hemma, men han var nära att bli
rörd — litet för vek. af sig, hvad heller som var, och i
dag svallade det så upprördt och konstigt.
Han stirrade mot husets veranda, där de två damerna,
makligt vaggande i gungstolar, höllo sina ögon sänkta mot
bokens blad. Dessas guldkanter blänkte ända hit. Det
hela smälte samman med eftermiddagens söfvande stiltje
och parkens lättjefulla frid. Någonstädes ifrån kommo ljufva
dofter, och blundade han, hördes vattenfallets klunkande
dån öfver gatans rassel. Nu kände han något bryta fram
under ögonfransarna — i obestämdt, oändligt vemod. Och
när han ånyo slog upp blicken, såg han med ens hur
förtjusande hon var, den yngsta, smärt och blond, med sval
blek hud — tänk om hon vore af nordisk härkomst. Inte
alldeles omöjligt det, en ren lyckträff kanske.
Han log mot hennes fina gestalt — ett ömt leende. Hans
afmagrade kinder, bleka af värmen, kanske ock af
försakelse, började glöda, han flöt in i en dröm, omöjlig att
frigöra sig från, äfven om han velat, och hvarför skulle
han vilja? Med en känsla som droges han utan eget
åtgörande mot sitt öde, snurrade han upp mustascherna,
ordnade halsduken och öppnade mekaniskt grinden.
Två skarpa, elektriska ringningar ljödo, en från huset,
en längre bort. Den inträdande skvatt till i förvirring öfver
att ha anmält sin härvaro. Någon sinnrik tillställning för
att spara tjänarna besväret. Nu gällde att se morsk ut —
och bara begära ett glas isvatten 1
Där borta reste sig damerna genast, den yngsta gick
långsamt ut på verandan, hejdade sig där och vände
huf-vudet halft åt sidan.
Det var först sedan främlingen hunnit ett litet stycke
fram på gräsgången, som det hände. Bakifrån, lömskt,
ljudlöst, blixtsnabbt. Som tigern fångar bytet, föllo
rof-djurstassar på hans rygg, och flåsande käftar sleto tyst och
ihärdigt hvad helst de nådde i trasor, ref af ärmen ett flak,
så att skjortan lyste hvit, och höggo tänderna hvasst i
vadens blottade hull. Och för honom, som kommit, blef det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
