Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin väg med folk, tussa och handtera dem som vantar, då
gör det dom till nya människor, som det går bra. Men
du har stått stilla.»
Gustafs ögon, riktade på de hvita strålljusen, tycktes
sjunka djupare in. Stillsam värdighet kom öfver honom.
»Nej — jag ville inte bli en ny människa, hvarför skulle
jag det? Jag ville inte förvandlas. Här, ser du» — han
lade knutna handen på sitt bröst — »här hade jag något
själf, som bara ville ha luft, men det fick det inte...»
Gripen af en ingifvelse fäste han blicken på Lars.
»Du var ett frö, så till sägandes, du Lars, därför
lyckades det med dig, du sköt upp i den nya jordmånen och
blef en god växt — men jag var mer som en halffärdig
planta, och de gro inte.»
Han nickade — som i glädje. Men Lars undrade hur
detta, om nu så var, kunde innebära glädje.
»Inga meningar hade du i förväg,» fortsatte Gustaf,
»ingenting att liksom rifva ut ur dig, för att lifvet inte
skulle gå ifrån dig.»
Lars satte glaset ifrån sig hårdt, tonen lika hård:
»Ne — nej, du menar, att jag ingenting hade att
förlora, jag, som bara var en dräng.»
Vädjande sträckte Gustaf fram sin hand. Den skälfde.
»Lars,» sade han brutet, »du är mäktig, du är rik i
världen — unna mig att tycka, att det där intet mycket
betyder — detta är ju inte stort, men det är ändå mitt
enda.»
Det blef tyst dem emellan.
Lars satt käpprak och blinkade. Han hostade kort.
»Jag tänkte hjälpa dig sätta upp ett eget sjapp — men
nu undrar jag: kanske du vill resa hem?»
Gustaf rörde sig ej. Om en stund sade han långsamt:
»Tack, Lars. Med mig är det nu som det är. Jag kan
vara här, och jag kan vara där, i grunden gör det
kanske inte stort, för hvad jag har, det för jag med mig.
Men — annorlunda komme jag ändå tillbaka, än när jag
for, och fast du tycker, att jag är som förr, skulle de
inte finna det hemma.»
Han höll upp litet.
»Ser du — den som tänker, men inte tänker som de
andra, han hör rätt ingenstans hemma.»
Och efter en liten stund:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
