Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes mamma var ung och vacker och hon själf ovanligt
sent utvecklad, gjorde detta inte någon som helst egentlig
förändring från den tid, då hon gick med två flätor på
ryggen och läste läxor. Hon hade nu håret uppsatt, stod
i vrårna, var stor och klumpig, med tafatta åtbörder,
skrattade mycket och dansade litet — det var allt.
Men så blef det allvar med målningen. Och det gick
bra — hon var duktig i koloriten.
Första hösten när hon kom hem från Jutland, där hon
hela sommaren legat i en artistkoloni, studsade hennes
mor, satte pince-nez’en fastare, under det att ett litet
sarkastiskt leende drog upp på hennes ansikte — ett af dessa,
som alltid skrämt Leonore.
— Kära Leonore — hur ser du ut?!
Då såg dottern på sig själf och märkte en hel del.
Hon var blossande rödbrun och väderbiten, gick som en
karl, knäppte med fingrarna och begagnade en massa
blandade artist- och sjömanstermer. Dessutom var hon
frisk och lifvad och skrattade åt allt, både lämpligt och
olämpligt.
Hur skulle hon nu komma fram med...?! Men det
måste ske. En afton — du gode!
Fru hofrättsrådinnan Witt bara stirrade, verkligen så
äkta häpen, att hon ej fick fram ett ord.
Men snart vardt hon sig själf, ansiktet blef kallt och en
blick — åh, den träffade Leonore fullkomligt säkert. Därpå
steg hon upp och gjorde en rörelse med handen, som för
att med ens sopa bort en så vild idé.
— Så’na galenskaper, kära Leonore! framstötte hon torrt.
Det var allt, hvad hon yttrade då, när hon fick veta,
att hennes dotter halft förlofvat sig med en styrman där
nere på Jutland.
Naturligtvis ingenting att fästa sig vid, men Leonore
hade besynnerliga anlag och tarfvade väckelse för att se
saker och ting i fleras rätta ljus.
Hade hon tänkt på, hvad det ville säga att gå utom sitt
stånd, ha en man, som — kanske inte alltid är ren en
gång, som för med sig obehaglig lukt och som har vanor,
hvilka... ? Hade hon tänkt på, att han kanske spottar,
tuggar tobak, går med händerna i byxfickorna, är tjärig
om fingrarna, när han tar i dig, att han begagnar simpla
ord, hu, kära Leonore — kä-ä-ra Leonore!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
