Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sända återbud, men efter beslut hit och dit gjorde hon
ingenting. Kanske han aldrig kom!?
Två timmar hade de suttit midt emot hvarandra. Icke
ett ord hade växlats. Hon målade, han satt.
— Nu orkar jag icke mera, tack ska’ ni ha! sade
Leo-nore och sköt stolen tillbaka, under det hon kisade på
duken.
Kaptenen satt och tittade ned på golfvet. Han såg
ledsen, förlägen och litet tafatt ut. För resten märkte
Leo-nore, att han skaffat sig krage och manschetter samt var
efter omständigheterna vårdadt klädd.
Det blef en stunds tystnad.
— Godt väder i dag, sade han slutligen och såg upp
från sidan. — Ni har väl inte lust att — att segla ut en
stund med mig, fröken?
Hon blef röd. Hon kände alldeles tydligt, att hon borde
säga nej nu. Men i stället svarade hon genast, nästan
brådskande och med en ton, som hon försökte göra så
likgiltig hon kunde:
— Joo, tack, kapten, det skulle vara skönt, jag har lite
hufvudvärk.
Han såg glad ut och gick strax ned till bryggan för att
ställa om båt.
Leonore klädde sig fort. Det var ju nödvändigt att
tala ut med honom.
Det gick mörka flagor hän öfver fjordytan, men de hade
ej stor kraft i dag.
—■ Inte rädd väl? frågade han leende, då hon steg i
båten.
— Jag?! Åh, visst inte; jag är aldrig rädd.
Först var det tyst. Han satt och betraktade henne, där
hon böjde sig öfver relingen.
— Fröken! — Tonen besvärad.
Leonore svarade »ja», men såg icke upp eller förändrade
ställning.
— Jag vill säga ett ord... Ni ska’ inte tro, att jag
var full i går; jag vet, hvad jag sa’, och jag kan stå för
hvart ord.
Hon blef blossande röd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
