Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, kapten anser väl inte mig för en dålig flicka,
som var så där — så där fri i går? sade hon tvunget.
— Jag?! Hans blick blef åter glad. — Åh, långt ifrån —
jag kan skilja på folk, fröken, och jag vet mycket väl,
hvem ni är.
Åter blef det tyst. Kaptenen harklade sig och
spottade i lä.
— Men säg, fröken — tror ni inte, att det kunde bli
allvar det här?
Då intet svar kom, lutade han sig plötsligen fram mot
henne och bad hviskande:
— Säg — säg nå’nting!
— Jag kan inte, hviskade hon. Hon visste knappt, hvad
hon sade.
— Kan ni inte — säg, kan ni inte älska mig?
I detsamma genombäfvades hon af en varm lyckodallring.
Hon kunde kastat sig i hans armar, hängifvit sig i
namnlös ömhet, släppt lös på all denna längtan, hon bar på.
Just en sådan som han — ja, det var det enda, hon ville ha,
hon kände i ett ögonblick, hur hon skulle kunna älska.
Men hon blef naturligtvis sittande orörlig. Hon endast
vände hufvudet och svarade med glödande ansikte ett
sakta »jo».
— Kan ni... ? Åh, fröken — vill ni då inte bli min —
min hustru?
Åter kom den där inre rörelsen så mäktig, att hon
besin-ningslöst kastade ned hufvudet på armarna och brast i gråt.
— Åh, gråt inte — förlåt — jag förstår alltihop. Ni
är inte en flicka för mig; men lita bara på mig, fröken,
jag är ingen dålig karl. Lita på mig, lilla fröken.
Sedan han klarat för vändning, böjde han sig fram och
tog hennes hand.
— Sitt nu här, skall jag tala lite om mig.
Han drog henne närmare aktertoften.
Så berättade han enkelt, med halfhög röst. Han var
naturligtvis af ringa stånd, fadern skutskeppare som han —
och åtta syskon. Icke alldeles på bar backe. De rådde
till största delen om den förlista skutan. Nu finge han väl
gå ut som styrman, men om ett år eller par så kunde
han kanske få skuta igen, han vore icke alldeles utan
förbindelser. Det blefve naturligtvis tarfligt, men om de älskade
hvarandra, gjorde det något då? — Så skulle hon följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
