Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästens vård och behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion, sedan aldrig kunnat glömma mitt i deras ögon oför-
svarliga beteende. Långa tider derefter, då både hästen och
hans husbonde fallit mig ur minnet, känner han igen mig
och blir helt orolig, om jag nalkas honom.
Ett litet drag ur min praktik, som just nu rinner mig
i minnet, och som vittnar om hans minnesskärpa och klok-
het, vill jag anföra.
Jag skulle för någon tid tillbaka operera en häst för
spätt. Ungefär ett och ett halft år förut hade han af mig
blifvit omkullkastad och bränd för samma åkomma. För att
kunna utföra operationen, måste jag också denna gång kasta
honom. Fem stycken raska karlar anskaffades och jag bör-
jade lägga hällor och linor på honom. Redan nu frappera-
des jag af, att den eljest lugne och fromme hästen blef
nästan alldeles vild, så snart linorna kommo fram. Men än
mer förvånades jag, när jag väl lyckats få kasttyget på ho-
nom och ordnat karlarne vid linorna, öfver den egendom-
liga ställning, han intog. I stället för att, såsom en välbygd
och väl uppfostrad häst egnar och anstår, begagna sig af
alla de fyra lemmar, en frikostig natur hedrat honom med,
tycktes han nu icke anse sig behöfva använda mer än tvänne,
och till råga på det egendomliga i situationen, de båda be-
nen på samma sida, nemligen högerbenen. Han formligen
stod och balancerade på dessa båda ben, med stor risk att
i nästa ögonblick helt och hållet förlora jemnvigten. Ställ-
ningen var så komisk, att jag icke kunde underlåta att brista
ut i skratt, men mitt skratt bekymrade honom lika litet, som
de förtviflade, men fåfänga ansträngningar mina hederliga
biträden gjorde för att få omkull honom; han stod bok-
stafligen fäst som hälleberget.
Förhållandet var, att han skulle opereras på venstra
benet, han måste då kastas på venstra sidan, nu som förra
gången, men väl ihågkommande, huru vi då behandlade ho-
nom, sedan han kommit omkull, hade han föresatt sig att
icke mer låta det gå så långt. Alla försök att kasta honom
åt venster voro fruktlösa, och först sedan jag flyttat öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
