Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästens vård och behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Såväl vid inkörningen, som för öfrigt under alla körslor,
bör man söka att i möjligaste mån spara hästen i början af
arbetet. Af särskild vigt är detta, då det gäller, att på kor-
tare tid tillryggalägga någon längre vägsträcka. Först då,
efter någon halftimmas rörelse, lungor och muskler hunnit
lämpa sig efter det ökade arbetet, må man taga hans kraf-
ter på fullt allvar i anspråk. Brott mot denna regel kan i
förtid bryta äfven den kraftigaste och mest felfrie häst. Sen-
sträckningar, spatt, ledstelhet, qvickdrag m. m. äro dess van-
liga följder.
Talande bevis på sanningen häraf erbjuda exempelvis
hästar, som användas vid spårvagnsbolagen. Dessa ytterst
häftiga och ansträngande körslor, efter föregående absolut
stillastående, står ingen häst i’ längden ut med, han blir efter
några få år otjenstbar.
Här är icke platsen att inlåta sig på någon kritik af
det sätt, hvarpå hästarne vid spårvagnsbolagen utom stallet
behandlas, men så mycket är dock visst, att deras lott är
långt ifrån afundsvärd, och att åtskilligt både kan och bör
göras för att lindra den.
På tal om inkörningen vill jag också på det högsta
uppträda mot det förvända sätt, man dervid mångenstädes
på landsbygden använder. Piska brukas nemligen icke,
det anser man vara en skam, utan i stället begagnar man
sig af upprepade ryckningar i tömmarne för att drifva
på hästen. Det är i sjelfva verket ingenting annat än ett
slags högmod, som ligger till grund för detta sätt. Man vill
visa att man har en häst, som icke behöfver någon piska
för att komma i gång, ty af skonsamhet mot djuret gör man
det icke, och en sådan skonsamhet ber för öfrigt säkerligen
livarje häst Gud bevara sig ifrån. Man blir så van vid dessa
ryckningar att man snart nog totalt glömmer bort, att bettet
hvilar mot ett underlag af kött och ben, man blir hård i
hand och våldsam mot sitt djur, hästen blir okänsligare i
mun, lyder ej så väl tömmen och blir oftare straffad. Men
hur härdad han än må vara mot denna bearbetning af hans
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
