Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästens vård och behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
underkäk, fullkomligt känslolös blir han naturligtvis ändå
aldrig och då, såsom jag ofta varit i tillfälle att iakttaga,
tömmarne under ett par, tre mils väg kunna vara i en oaf-
bruten, ryckande rörelse, vore han icke ett vanligt kännande
väsen, om han ej till slut skulle bli öm häraf, och hvarje
ryck förorsakar honom nu säkerligen lika stor smärta, som
ett slag med piskan.
Det ligger också något onaturligt uti att mana hästen
framåt genom ett liknande sätt, som man använder, då man
vill ha honom att stå stilla eller rygga. Man hejdar honom
sålunda, mot sin vilja, (jupphörligt i hans lopp. Med ett ord,
detta körsätt är opraktiskt och för djuret pinsamt. Använd
i stället piska, men använd henne med förstånd, ty äfven
piskan kan naturligtvis missbrukas och man gör det ty värr
blott allt för ofta. Det medgifves, det ligger så nära till hands
och faller sig så naturligt, att man ger honom en liten på-
minnelse litet emellanåt, då han skall sätta sig i rörelse eller
öka farten, ofta utan att medelst ett föregående lystringsord
låta honom förstå, hvad man vill, om man ens har någon
mening dermed och icke blott till tidsfördrif sitter och klat-
sehar. Men att djuret lider derunder, att hvarje slag för
med sig en mer eller mindre häftig och visst icke ögonblick-
ligt öfvergående sveda, derpå tänker ingen. Och hvarför?
Derför att djuret ej sjelft kan tala om, hvad hvarje menni-
skas sunda förnuft borde säga henne, — att det gör ondt.
Det är orätt likväl att säga, det han ej kan tala om det.
Piskandet med svansen, kastningarne med hufvudet, de till-
bakadragna öronen och den halft bedjande, halft förbittrade
blick, han kastar på sin plågoande, vittnar nogsamt för den,
som förstår honom, om den smärta och harm han känner.
Käre läsare, straffa aldrig orättvist din häst! Oberäk-
nadt att du handlar orätt och grymt, då du så gör, ligger
det på samma gång något lumpet och fegt uti, att förgå sig
mot ett alltid på ett eller annat sätt fängsladt djur.
Dermed har jag ej velat säga, att du icke skall tillrätta-
visa honom, då han förtjenar det, men låt alltid tillrättavis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
