Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard tankspridt och följde barnet in på
för-stugubron.
»Prestgårdsmamsellen, vet jag!» svarade lilla
tösen och lyftade på dörrklinkan.
I Eduards ögon lyste en glädjeblixt, och i
detsamma gick dörren upp. Ja! der satt Elisa
i sin hemväfda klädning invid bädden der den
sjuka just vaknat.
»Ett så godt möte hade jag aldrig väntat
mig i dag!» bökade Edvard, skyndande framtill
Elisa, »men jag hade bordt veta», fortfor han
med en varm blick, »att hvar sjukdom eller sorg
brutit in, der finner man gerna dig och de dina
i närheten! Mor Lena har sannerligen fått en
god vårdarinna», tillade han muntert och böjde
sig ned till den sjuka, »blir hon inte nu frisk
och rask igen, så vet jag ingen råd!»
Mor Lena log mildt och lät sina matta ögon
hvila på Elisas rodnande anlete. »Ja, nådig
grefven», sade hon långsamt, »det är helsa för
både kropp och själ som den engeln har med
sig; tror inte grefven att hon hade en hel korg
med godt åt mig, stackare, och så har hon läst
Guds ord för mig, tills jag slumrade af litet —
Gud förlåte mig!»
»Kära mor!» inföll Elisa lifligt, »tala då för
all del inte så mycket om mig, det är ju mamma
som skickat mig!»
»Ja», fortfor mor Lena med öfvertygelse,
»det är detsamma, i alla fall visar det sig att
frukten är lika god som trädet.»
Jiuhlmann, Noveller. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
