Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädjeqvitter och bamaröster klingade som
silf-verklockor.
»Småttingar! ha vi inte dansat nog nu?»
hörde Edvard henne andtruten fråga, under det
hon afstannade polskans snurrande fart, »du, lilla
Anna från Skogstorpet, ser så trött ut.»
»Ack, nej, nej!» skrek lilla tösen, ängsligt
bedjande, och alla bamen hoppade otåligt om
hvarandra som små tomtegubbar i det ovissa
lyktskenet, ropande: »litet till! bara litet till!»
Åter tog Elisa fatt på dansen till dess violinerna
borta vid dansbanan upphörde att gnälla.
»Se så! nu orkar jag inte mer», sade hon
beslutsamt och drog sig skrattande undan till
en bänk, förföljd af sina små danslystna
tyranner, som med öppna munnar och undrande ögon
ställde sig i rad för att begapa huru hon
viftade sina heta tinningar med näsduken.
Hon vände på hufvudet; der stod Edvard
tätt invid, tyst betraktande henne med samma
tankfulla, trofasta blick som fordom, denna blick
som kom hennes hjerta att klappa fortare och
lät blodet strömma upp i kinderna som en
rosenflod.
Han njöt ett ögonblick af hennes älskliga
förvirring, så äkta qvinlig, så ljuf och böjde sig
ned till henne. »Elisa», sade han sakta, »här
har du som alltid spridt glädje omkring dig, de
stackars barnens afton har du gjort till en
högtid, vill du nu inte offra en stund också åt mig?
Om vi toge en liten vandring till exempel ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
