Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmynderskap Hon mer och mer ställde både sig
och sin dotter.
Så hade Ruth sett sin framtids himmel
öf-verdragas af ledsnadens enformigt grå och tunga
moln. Yid minsta ljusning spanade hon halft
förtviflad efter en liten hoppets stjerna; månne
den icke slutligen skulle visa sig? Skulle ej
hennes ideal, Edvard, en dag träda fram och
föra henne med sig ut i ljuset?
Men år efter år hade med dödande
långsamhet seglat framåt för slappa segel; ingen
glad förändring hade inträffat, och nu satt hon
här, betraktande hans bild med tungt hjerta.
Den sista tiden hade uppdagat för henne, att
’ den älsklingstanke hon så varmt omfattat, blott
varit en försvinnande hägring i hennes egen
inbillning, en prismatisk återspegling af oskyldiga
barndomsminnen, som vid nogare betraktande
egentligen icke bestodo. af annat än några
gemensamma lex-bekymmer, öländingsridter,
krus-bärsplockningar, julfröjder och lekar.
Hon hade ju nu senast på örnstaholmsfesten
blifvit fullt öfvertygad om att Edvard och Elisa
älskade hvarandra.
Ett sorgset bittert drag förmörkade Ruths
tankfulla ansigte, och med en rörelse af
otålighet lade hon porträtterna ifrån sig. »Jag
förfe-faller mig sjelf som sutte jag i en slags
moralisk karantän, jag känner mig så ensam och
olycklig!» utbrast hon, och tryckte sina båda
händer mot tinningarne. »Olycklig?» återtog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
