Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon långsamt, »och hvarför? Derföre att andra
blifva lyckliga? Nej, nej! Skulle jag missunna
Elisa, min enda ungdomsvän, hennes glädje?
Nej, det vore förfärligt af mig. Afunden har
ju alltid förefallit mig aom en giftig
slinger-vext; om den får snärja in ett menniskohjerta,
slipper det aldrig mera ut.»
Nervöst grep hon en af de tre böckerna —
det var fru Staels »Corinne» — och fördjupade
sig i läsning.
Huru hade hon ej känt och lidit med denna
snillrika högsinta qvinna! Huru ofta hade hon
ej med vällust kastat bakom sig Fromm
esta-lifvets trånga bojor för att skynda bort till sin
älsklingsplats vid eken, och med Corinne bestiga
Capitolium. Hon hade delat hennes triumf när
hon, strålande af ungdom, skönhet och
inspiration, stod der inför ett lyssnande folk, höjande
sin stämma till Italiens lof. Hon hade känt sig
genomströmmad af hennes segerglädje och
hennes qvinliga bäfvan, när hela denna hänryckta
menniskomassa bröt ut i en åska af bifallsrop
och handklappningar. O! hvilken berusande
njutning att fira en sådan geniets och ärelystnadens
högtid inför den mans ögon som man älskar!
Ja, detta kom ännu Ruths friska läppar att le
triumferande.
Hon tyckte sig se en Oswald med Edvards
anletsdrag andlös följa hvarje åtbörd, hvaije ord
hos en mörkögd Corinne, en Corinne som var
ingen annan än hon sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
