Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det nästan som ett qväfdt skri, och hon gömde
häftigt ansigtet i händerna.
.Plötsligt upplyftade hon åter hufvudet och
ref till sig pappersbladet . . . Ja, der stod det,
oföränderligt, oåterkalleligt! Med kort flämtande
andedrägt satt hon länge och stirrade på orden,
läste samma mening om och om igen; det kunde
icke förstås annorlunda, det blef som det var!
Maskin messigt läste hon vidare rad efter
rad, om huru ringarne skulle vexlas om söndag
efter gudstjensten, att Edvards far sjelf
oförtöf-vadt ämnade meddela sin syster på Frommesta
den stora nyheten, och att Euth för all del icke
dessförinnan skulle låtsa om att hon kände den.
Bokstäfverna skymtade som små svarta punkter
för Ruths förvirrade blick; öfver allt såg hon
blott tydligt ett ord, och det var Edvards namn.
Blek reste hon sig upp och började gå af
och an, med ögonen fastade på golfvet. »Hvad
jag är ömklig!» suckade hon, »jag var ju så godt
som säker på, att det skulle ske en gång, och
ändå griper det mig så; ja, jäg känner huru
allt ondt, allt afundsjukt och bittert, som tyvärr
ännu gömmer sig i mitt hjertas dunkla vrår,
nu vill sjuda öfver och bryta ut! Det flämta.r
inom mig en vild, förtärande låga, som söker
luft. O! det är ju mitt innersta »jag» som trår
efter ömhet, efter glädje! Hvarför, ack hvarför
blef mitt lif så ödsligt?»
Hon stannade vid det öppna fönstret och
lät sina sorgsna ögon drömmande följa skogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
