Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brynets dunkla våglinie. I hacktornshäcken
nedanför höjde en liten fågel sin afskedsdrill,
det var som skulle den uppbjudit hela sin kraft
för att göra sig hörd. Ruth» lyssnade stilla.
»Det faller ej en sparf till marken Hans vilja
förutan», klang det ljufligen i hennes själ; hon
började förnimma hvad det arma
menniskohjer-tat så ofta har erfarit, att en stor smärta
medförer något högt och majestätiskt, som stillar
och renar; det är som en mägtigt lyftande
orgelton, när deremot de ständigt återkommande
småförtreterna verka oroande som gnisslet af
nötta lås, eller som knarrandet af dörrar på
glänt.
En bred solstråle sken in i ‘Ruths lilla
kammare, och lyste vackert på bokhyllan
öfver byrån, der böckerna stodo prydligt
uppradade; guldbokstäfverna på den tjocka gamla
bibeln, som Ruth ärft efter sin fader, glänste
så klara och tydliga, de vinkade till sig den
bedröfvade ensamma: »Kommer till mig alle I
som arbeten och ären betungade, jag vill
veder-qvicka eder.»
Ruth öppnade den heliga boken och
började läsa. Mer och mer ljusnade det i hennes
inre; snart droppade undei;gifvenhetens stilla
tårar ned på de gulnade bladen; der stod ju
hvad hon hade att göra: »Glädjens med dem
som glade äro.» Ja! detta ville hon, och derom
ville hon bedja; hon hade ju icke kraft dertill
af sig sjelf, o nej! men Han, som skref detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
