Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor, hålla tysta på att pryda sina käras enkla
grafkullar medan de vänta på brudens ankomst,
och högt öfver deras hufvuden ringa klockorna
högtidligt som till gudstjenst.
Inne i kyrkan fyllas bänkarna efter hand
med sakta samtalande sockenbor, som beundrande
blicka upp mot det blomsterklädda altaret och
de friska eklöfsfestonerna kring korets väggar.
»Nej då, så’na granna trän! de’ ä’ från
orangeriet på Örnstaholm!» hviskar en.
»Månne det?» svarar smedens hustru, »men
alla de röda blomsterna, som hänga mellan
grenarna, de äro från prostinnans drifhus, si det är
tvärsäkert det!»
I sakristi-dörren står lilla tjocka klockar
Rundbom och öfverser med vigtig min de snart
alldeles fullsatta bänkarna; hans storrosiga, gula
kattunsväst och styfva halsduksrosett hafva icke
kommit på af någon obetydlig anledning, det
kan man märka, och klockarfars styfva hållning
förminskas icke af de hårdstärkta löskragarna,
som hota att skära loss hans röda örsnibbar.
Uppe från orgelläktaren piper då och då en
ensam ton, förrådande hurusom den nye
orgel-nisten i sista stund sakta repeterar tongångarna
i sitt preludium, medan Nils, klockarens äldsta
pojke, riksvigtigt slamrar med messingsnumrorna,
under det han sätter upp psalmerna på svarta
taflorna i koret.
Nu löper en böljande rörelse genom
men-niskomassan, på stora gången ses prosten gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
