Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skynda!» hördes på nytt den afmattade
stämman. »Skjut inte upp; gör det nu!»
Omärkligt sköt Elisa in det halft
sönder-rifna porträttet i skrinet, läste igen det och
hängde bandet med nyckeln kring Ruths hals,
under det hon sakta berörde hennes böljande
hår, genomfuktadt af nattsvetten.
»Tack, det var godt! Låt mig nu kyssa dig,
min Elisa; sedan vill ja.g försöka att sofva.»
Elisas bedröfvade hjerta öfverflödade af
ömhet, af medlidande; hon hviskade i sin väns öra
ord af den varmaste, hängifnaste vänskap, och
öfver Ruths ansigte hvilade ett ljuft uttryck af
frid och stilla glädje.
Ofta, när Elisa under de förgångna åren
brukat uttala sin tillgifvenhet för Ruth på sitt
varma, ibland öfversvallande sätt, hade denna
erfarit det vemodiga intryck som så ofta brukar
qvarstanna på bottnen af hvarje jordisk fröjd —
något liknande försmaken, af ett stundande
afsked —, men nu hade denna känsla förändrats.
Ruth befarade ej mer att mista vännens
tillgifvenhet, nej, hon kände tydligt att nu var det
hon sjelf som skulle gå bort, och dit hon gick,
der skulle hon ej mer behöfva hvarken att sakna
eller mista.
Hon knäppte ihop händerna, och få
minuter derefter tillkännagaf den jemna andningen
att hon somnat.
Morgonsolen lyste vänligt in i sjukrummet
när Ruth å nyo öppnade ögonen. Vid sängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
