Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall skulle få klappa varmare för de egna barneti
än för styfbarnen.
I hennes sätt att vara låg visserligen något
tyst, värdigt och disciplineradt, som ej likt den
älskvärda, meddelsamma moster Margrethas
väsende genast tillvann sig barnens förtroende; men
när det verkligen gälde att i stort gifva bevis
på uppoffrande moderskärlek och pligttrogenhet,
då stod hon alltid redo att handla.
Yid den tidpunkt då moster Margretha gjorde
sitt inträde i sin systers och svågers hus,
närmade hon sig fyrtiotalet med stora steg; en och
annan fin silfvertråd började redan glittra i
hennes slätkammade bruna hår, som öfver
hjes-san doldes af en liten hvit spetsmössa, och
hennes små, lifliga, gråa ögon hade sjunkit in något,
på samma gång deras vänliga och ibland
skälmska uttryck blifvit mera utprägladt.
Kindernas en gång friska rosor hade
förlorat sin genomskinliga skönhet vid den första
kalla flägten af ålderns frost, och kring munnen
hade redan några fina veck begrafvit den
skalk-aktiga grop, der fordom en bidande liten
amorin haft sitt mjuka bo.
Så hade ett blad i sänder fallit från hennes
blyga ungdoms vissnade blommor. Margretha
såg det med sin vakna, iakttagande blick, och
undertryckande en lätt suck, hade hon med
vemodig förundran stilla hviskat för sig sjelf: »ja
så, redan? Stundar alltså lifvets höst?»
Hennes verksamma, älskande natur dröjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
