Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtidigt dermed att hennes lilla, omutliga
pekpinne af hvitt elfenben med svart knopp envist
följer hvarje rad och bokstaf — så envist
ran-sakande, att ofta det läsande barnet hemligt
misstänker att sjelfva pekpinnen haf ett par
ögon.
Emellanåt mulnar naturligtvis himmelen;
lexan har först gått illa och sedan — kan man
väl tänka sig något sådant? — den karamell,
som i mosters sykorg alltid har sin plats,
väntande på att belöna den som läst snällast, denna
heliga karamell har blifvit utsatt för ett
attentat! Hvadsäges? Tredjedelen är helt försvunnen;
ett sista, knaprande försök har ännu lemnat spår
efter sig af ett par små, naggande tänder!
Hvem är brottslingen? Småttingarna stå
förstenade af häpnad, med rodnande kinder, men
ack! lilla Rosa, fyraåringen, är dock allra
rödast. Med nedslagna ögon hviskar hon,
tveksamt pekande på den gråa katten (som i sin
oskuld fredligt sitter vid dörren och spinner):
»Söta moster, jag tror det var kisse som gjorde
det.»
Moster blir mycket röd på nästippen —
olycksbådande tecken — och lilla pekpinnen
hålles varnande upp i luften, under det moster
missnöjd skakar på hufvudet.
O, hvilken stund för den lilla syndaren!
det är som stode barnet inför vår Herre sjelf.
»Moster Margretha, den snälla moster, ser
ju så bistert på mig! Ack, livad jag måtte vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
