Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyvärr är sången klen nog; orgel finnes ej,
och psalmen ledes blott af socknens gamle,
hederlige klockare, hvars spruckna, skälfvande stämma
ibland drifves upp till en nästan galande pathos,
ibland helt och hållet uteblifver. Men öfverste
Ihlstjerna faller nu in med stentorsröst, tagande
med sig hela församlingen i en skallande julpsalm.
Bönen förrättas af en ung hjelpprest,
adjunkten Lyra, enär prosten Silander ju for en
månad sedan lemnade detta jordiska. Det var
hans efterlefvande, något excentriska enka som,
i smärtan öfver hans död, lärer hafva gifvit luft
åt sina känslor genom att skrifva ett långt poem,
hvaraf en vers lydde sålunda:
Store Gud, förlåt mitt klander,
Men Du har mördat min Silander!
Jag frågar Dig om detta rättvist går,
Att slå ihjäl en man i sina biista år?
Hos denna orginella enka aflade familjen
Ihlstjerna på hemvägen från kyrkan ett kort
besök i den gamla prestgården, värmande sig der
med en kopp godt kaffe. Vid afskedet
förklarade fru Silander, ödmjukt nigande, att hon med
allra första skulle hafva den äran att besvara
visiten.
Moster Margretha tyckte sig dervid bemärka
en viss häpnad i båda prestgårdsbarnens
blek-lagda anleten, hvilket möjligen kunde förmodas
stå i sammanhang med hvad man i socknen hört
hviskas om prostinnans ovanliga metod vid
barna-uppfostran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
