Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakta med ett fint gnäll, och in trippar
behändigt den lilla frun. Hon ser sä, nyter och
röd-blominig ut i sin svarta bahytt med en stärkt
hvit remsa omgifvande det runda ansigtet, att
man måste tänka på ett väl konserveradt
vinteräpple vid jultiden.
Hennes oljade leende har ett nästan festligt
uttryck, och i den lilla feta handen håller hon
ut emot barnen en karamell såsom
parlamentär-flagg.
Men ack! det hjelper icke; de två små
olyckskamraterna hafva ej sinne för karameller nu.
De tränga sig ängsligt emot hvarandra i ett
hörn; lilla Rosa gör ett lamt försök att se frisk
ut, men det lyckas ej alls.
Barnen nästan rysa för den vinkande
karamellen; den förefaller dem som en afskyvärd
snara.
O ve! der skymtar ju den stora piraten!
Nu kommer dödsdomen; ty lilla frun har med
silkeslen röst frågat: »hvilken af de små
stum-porna är det som . . .?
Hon hann ej komma längre förr än moster
Margretha med omutlig bestämdhet svarade: »jo,
kära fru Kilén, båda två.»
Det susade för de små krusbärsäterskornas
öron, de hörde som i en dröm klockans jemna
tick-tack, och oredigt förnummo de ett hemskt
hviskande om olydnad, omogen frukt, förkylning
och barns oförstånd.
Lilla fru Kilén tog raskt af sig bahytten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
