Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig efter stormar och lidanden. Se, barn! jag
har med mig alla de tårar jag grät på jorden
öfver mig sjelf och öfver dig. Gud har
förvandlat dem deruppe till dessa sköna perlor; säg,
äro de icke härliga? Du skall hafva dem alla,
alla, mitt eget barn!»
Huru mildt hon log och räckte ut handen!
Lilla Bengta tyckte sig känna ett svalt
perl-regn rulla ned öfver sitt hufvud, men när hon
grep efter perlorna, voro de förvandlade till de
friskaste liljekonvaljer; hela hennes knä var fullt
af dem.
I samma stund hörde hon sitt namn hviskas
helt nära sig, hon vaknade, kände ännu
half-sofvande efter perlorna på sitt hufvud, men
handen blef i stället alldeles fuktig af
aftondaggen.
Förvånad slog hon upp ögonen och såg . . .
icke den glänsande synen i drömmen, men den
goda fröken Margretha, som med sina
trohjert-liga, små, grå ögon stod och betraktade henne.
»Hvad ligger du här för, min lilla stumpa?»
frågade fröken vänligt och räckte flickan handen.
Lilla Bengta var helt förlägen hvad hon
skulle svara och reste sig häftigt upp; hon hade
nästan alldeles glömt anledningen hvarför hon
begifvit sig till ängen, men vid en blick på sina
fotter klarnade tankarna. Der såg hon ju mor
Majas stora skor; de påminde henne om en
verklighet, der tårar icke förvandlas till perlor, icke
ens till liljekonvaljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
