Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vräkte den än högt upp på vågornas
livit-skummiga kammar, än brådstörtande ned i mörka
svalget.
I båten låg en ung, beslöjad qvinna på sina
knän och grät så bittert, så bittert, med
ansigtet gömdt i händerna. Plötsligt vände sig
hennes mörka ögon mot stranden, hon fick se lilla
Bengta, log vemodigt och började vinka henne
med sin långa, svarta slöja.
I detsamma försvann båten bakom en
framskjutande svartgå klippa, som bredde sin dystra
skugga ut öfver vattnet. Bengta trodde att den
hade förgåtts, men se! den kommer fram igen,
dock huru underbart förändrad: nyss så svart,
så bräcklig, nu så skön, der den på de lugnade,
azurblå böljorna glider framåt, glimmande som
silfver.
Upprätt, klädd i en glänsande hvit drägt,
står hon nu strålande af glädje och ungdomlig
fägring i båten, hon, densamma qvinnan som
nyss låg der i sorg och tårar. Hon viftar icke
mer med den nattsvarta slöjan, nu är det med
sina stora, hvita vingar, som sakta lyfta henne
ur farkosten ned på de glittrande böljorna.
Framåt sväfvar hon mot stranden, hållande
högt i sin hand en snäcka, fyld med glänsande
perlor. Ju närmare hon kommer, desto skönare
är hon.
Hör! hon talar med en röst som musik:
»Mitt barn! mitt älskade barn, som jag födde i
öfvergifveuhet och smärta! Här kommer jag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
