Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur har du det nu, gamle Sven?» fortfor
öfversten, vänligt räckande den tilltalade några
slantar.
»Åh jo, nådig herrskapet, tackar som
frågar», ljöd Svens grofva röst; »det knallar och
går så smått, unna för unna; en får vara nöjd
me’t så’nt de ä’; den illa gör, den illa far, si
så ä’ de’.»
»Stackars gamle Sven!» utbrast Ihlstjerna,
med en lindrig darrning på rösten, i det han
klappade fangen på skuldran. Den senare,
uppmuntrad af det vänliga tilltalet, fortfor med
lägre stämma, pekande på lilla Rosa uppe i
vagnen, hvilken rysande kröp närmare sin far.
»Töcken en liten rar tös der står! Så’n en hade jag
en gång förr i tiden . . . Ho’ ä’ väl stor nu, kan
tänke!» Mer kunde den stackars gamle ej fa
fram.
Men öfver Ihlstjernas ögon smög en fuktig
glans; han lutade sig ned till sin lilla dotter och
sade mildt, i det han stoppade en stor slant i
barnets hand: »Kan du gifva Sven den här
penningen, lilla Rosa?»
Här var ej fråga om att tveka, lyda måste
man; men högt klappade den lillas hjerta af
förfäran, då hon nödgades lägga slanten i den
gamles valkiga, grofva hand.
»Gud välsigne lilla fröken!» mumlade sakta
den gamle fångens dystra stämma, under det
vagnen åter satte sig i rörelse. Man rullade i
frisk fart framåt på den dammande landsvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
