Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hieroglyfer i sanden, i det de bedyra att de
aldrig smakat så goda krusbär som i
prestgården.
Snart sutto alla åter i wursten, högeligen
förnöjda med besöket. På förstuguqvisten stod
den vänliga prestfamiljen, vexlande leende
af-skedshelsniugar och näsduksviftningar med de
bortrullande. Småbarnen, i liflig känsla af all
välfagnad som vankats, nickade af alla krafter,
försökande på samma gång att i brådskan
utföra några vackra nigningar, hvarvid deras
röd-kindade små anleten ömsom alldeles försvunno
bakom vagnsskärmen, ömsom tittade raskt upp
igen, lika små trollgubbar ur en dosa.
Nu var prestgården ur sigte, man var ute
på landsvägen, och om en stund återsåg man
stadsfängelsets murar och torn.
De gräfvande fångarne hade slutat sitt
dags-arbete, gamle Sven syntes icke mera till, men
lilla Rosa tänkte åter på honom och på hans
dotter, och såg med en suck upp till
fängelsefönstren. Aftonsolen i sitt nedgående förgylde
så vackert de små rutorna, det låg något
lugnande och tröstande i att se huru solljuset kunde
förvandla och uppklarna det gråa, hemska
fängelset så att det nästan skimrade rosenrödt.
Fast barnet ännu ej rätt tydligt kunde fatta
huru just solen kan tjena som en synlig bild af
Guds värmande kärlek och nåd emot oss
n.^-niskor, förnam det likväl en ljuf aning derom,
som återgaf det glädje och friskt mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
