Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör ett ledsamt undantag från denna regel;
kaffet är visserligen drickbart, men icke mera.»
I detsamma höll Agneta på att qväfvas af
den stora saffransskifvan, som ej ville gå ned.
I de små, gråsvarta mustascherna kring hennes
smala läppar glittrade en fin morgondagg af
kaffe och grädde, och kindernas rodnad närmade
sig det violetta.
Lilla Vivica böjde sig tyst ned öfver sin
kopp, liksom letade hon något i dess botten.
Ack, det hon sökte fans visst icke der! Det var
ju blott litet trefnad, litet sympati efter hvilka
hon törstade. För att finna dessa vederqvi ekande
läskedrycker hade hon gerna afsagt sig både
kaffe och cikoria.
»Du tiger?» utbrast den stora Agneta; »ja,
det är då bättre än att tala ogudaktigt. Men
mins väl, Yivica, att Predikaren säger —
kapitlet tredje, versen sjunde —: ’Tiga hafver sin
tid, tala hafver sin tid!’»
»Men säger han icke äfven i versen åttonde:
’Strid hafver sin tid och frid hafver sin tid’ —
och i dag är det ju Herrans dag.»
»En blind höna hittar också ett korn!»
svarade Agneta barskt, i det hon såg upp på
klockan, reste sig och fortfor: »Nu skyndar jag förut
till kyrkan. Låt nu se att du kommer snart
efter. Tänk på Romarebrefvets tolfte och sjette:
’Varen icke tröge i det I hafven for händer!’»
Agneta satte beslutsamt på sig gula
sidenhatten med bruna nejlikan uti, hängde svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
