Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de båda systrarna hunnit ur kyrkan,
sade också Agneta temligen torrt: »Du borde
verkligen icke gifva bort Guds gåfva, penningen,
blott för att tillfredsställa din egen blödighet.
Det vore säkrare att anförtro den åt personer
hvilka förstå dess rätta användelse.»
Lilla Vivica spände instiktmessigt upp sin
gredelina parasoll såsom, ett svagt skydd mot
hvad som komma skulle och svarade sakta:
»Snälla syster, det var den stackars lille Johan,
vår förra hjelpmadams son; han behöfver väl
litet tröst och hjelp.»
»Men modern är ju ogift», afbröt Agneta
barskt; »det finnes väl de som böra hjelpas före
sådana?»
»Rår väl barnet för moderns fel?» frågade
Vivica bedjande.
»Jag säger icke det, men lasten bör ej
uppmuntras», var Agnetas korta svar.
Vivica gömde sig helt under parasollen och
teg; Agneta snöt sig hårdt, tog sig en pris ur
dosan och fortfor: »Jag har sällan hört vår käre
pastor så härlig som i dag. Ack, ack! Huru
väl känner han icke menniskohjerta.ts skrymslor
och alla dess illfundigheter! Ja, ja, han har
min sann sett verldens barn på nära håll, han,
som varit informator i så många, förnäma och
rika hus. Huru väl målade han icke sedan all
den öfversvinneliga äällhet vi erfara, vi andra,
som gått ut ur de ondas läger och skuddat
stoftet af våra fötter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
