Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här kom lilla Vivica händelsevis att kasta
en blick pä sin systers stora promenadskor och
märkte att de voro mycket dammiga. Månne icke
äfven mycket stoft ännu låg q var öfver Agnetas
sjelfbelåtna sinne?
»Hvad jag tänkte på dig, stackars Vivica,
ömsom med bäfvan, ömsom med något hopp; ja,
du tror ej hur rigtigt varmt jag tänkte p§ dig!»
Rörd öfver sina egna ord, böjde sig den
stora Agneta framåt, så att hennes utstående
ögon trängde in under systerns
parasollförskans-ning. Lilla Vivica blef nästan skrämd, men
hon hemtade sig och svarade saktmodigt:
»Jag tackar dig, syster, att du tänkte så
på mig. Det var då icke mindre än två
personer som hade samma tankegång.»
»Och livem skulle hafva tänkt på dig mer
än jag?» frågade Agneta, nyfiken och förvånad.
»Äh jo, jag sjelf», svarade Vivica långsamt
och lät blicken hvila lugnt på systerus frågande
anlete.
Agneta drog sig tillbaka, lemnande Vivica
i ro ensam under parasollen, och teg en stund
innan hon började af handla väderlekens
ostadighet, hvilket senare ämne upptog henne ända
tills man åter befann sig i hemmet.
Vivica tog fort af hatten, satte sitt hvita
förkläde på sig och skyndade till köket för att
laga i ordning den enkla middagsanrättningen.
Agneta lade upp sockerskålen och tog fram
kaffeburken till eftermiddagens lilla »tår» och satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
