Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen, att icke alla de som bedja taga det så
noga med att vaka.
Men hon var ej bland dem som finna
behag i att förödmjuka andra; hon gick derför ut
igen, slående dörren ovanligt hårdt till efter sig.
Detta hade den åsyftade verkan att Agneta spratt
upp, såg på klockan och stack ut sitt hufvud i
köksdörren, frågande mellan två gäspningar: »Nå
Vivica, få vi inte äta snart?»
I en handvändning fick lilla gumman bordet
dukadt, Agneta läste bordsbönen högt och gjorde
en nigning, som kunde hedrat en
öfverhofmä-starinna. Vivica gjorde sin lilla korta knyck
och tänkte: »Vår Herre, som vet bättre än jag
hvar min rheumatism grasserar som värst, han
lärer väl ej hafva någon bestämd fordran på
våra nigningars djup.»
Den uppvärmda grönsoppan och den kalla
grytsteken med potatis smakade gummorna
förträffligt, och grundligen gjorde de äfven heder
åt den rykande, lilla blanka kaffekannans
innehåll, ty om söndagarna nyttjades kaffe med dopp
såsom tredje rätt. Agneta skulle ju hafva tid
att hvila litet på maten, innan hon återvände
till kyrkan på eftermiddagen. .
Dessa stunder, då Agneta, på
söndagseftermiddagen lemnade hemmet, voro egentligen lilla
Vivicas enda, verkliga hvilotimmar på hela
veckan. Också smög hon emellanåt en liten blick
upp mot vägguret, under det Agneta »blundade»
i svarta gungstolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
