Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en qvart var blunden slut, gula hatten
lyftes ned från sin hylla på nytt, och snart var
Agneta åter på väg till kyrkan.
Lilla Vivica läste dörren efter henne och
stängde den med nyckel inifrån. Hon staunade
midt på golfvet, dragande en djup suck af
lättnad och började sedan med händerna på ryggen
att tankfull gå af och an i det lilla rummet,
dit eftermiddagssolen kastade in en vänlig
ljusstråle. Det var Vivica en vällust att känna sig
en stund ensam, att fritt kunna se sig omkring,
obesväradt röra sig och att få tala litet smått
för sig sjelf. Med halfhög röst började hon:
»Ja, det var i dag, just för trettiotvå år
sedan; vi bodde då ännu med föräldrarne nere
i Karlskrona; jag satt och sydde vid fönstret,
som vette åt trädgården, då han kom in och
talade länge med min far i hans rum. Sedan
närmade han sig fönstret, der jag satt. Huru
han betraktade mig! Jag visste hvad som skulle
komma, men vågade ej se upp. Då tog han
ännu ett steg och fattade min hand. Och när
han då frågade mig med sin klangfulla röst om
jag ville blifva hans hustru — o, huru lycklig
var jag ej!»
Lilla Vivica gick med snabba steg bort till
sin byrå, drog upp mellersta lådan och tog
forsigtigt ur dess djup ett litet svart, lackeradt
skrin. Hon drog fram länstolen och satte sig
vid bordet med skatten framför sig, tog en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
