Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyckel, som hängde på ett smalt, svart hand
kring hennes hals, och öppnade skrinet.
Der trängde upp en svag doft af pressade
blommor, som kom Vivicas hjerta att klappa
fortare. Huru många kära ungdomsminnen
vaknade ej dervid!
Öfverst- i det lilla skrinet låg ett dimmigt,
gammalt daguerrotyp-porträtt, föreställande en
ung sjöofficer med ett öppet ansigte. Man kunde
ännu iakttaga det manliga, friska uttrycket, fast
bilden fläckvis var nästan utplånad. Vivica tog
porträttet med en lätt darrning på handen och
satt länge, länge betraktande det noga, till dess
tårarne skymde hennes ögon. Hon förde det
ömt till sina läppar och lade sakta in det igen.
Bredvid porträttet låg der äfven en bundt
gulnade bref, som Vivica öppnade och läste det ena
efter det andra; i ett af dem funnos ännu de
sönderfallna återstoderua af en pressad
liljekonvalje-bukett, den hon tankfull betraktade, i
det hon hviskade: »Ja, han älskade mig, han
förstod mig. Nog mins jag när han gaf mig
denna lilla bukett, en härlig sommarqväll ute
på ängen. Hvem hade då kunnat ana att allt
skulle gå som det gick?»
Hon lade in brefven och suckade: »Herren
gaf och Herren tog, välsignadt vare Herrens
namn!»
Nu fans det qvar på skrinets botten blott
en torr cypressqvist. Vivica lät den ligga och
såg på den länge och sorgset: »Från hans graf»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
