Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade hörnet, hvars ännu klibbiga, hvita färg
rikligen meddelade sig åt det bruna sidenet.
Agneta fortfor att suckande tänka på den
unga kaptenskans andliga behof, i det hon fortfor:
»Ja, man är nöjd och nöjd! Men ack, när
man fått smaka den själaföda, som den käre
pastor Smeltenius lägger för en, då blir man
svårare att förnöja!»
»Kan hända!» svarade presidentskan kort,
men dock artigt. Hon tyckte icke om långa
konversationer i bodar. »Jag ser att mina
handskar nu äro utmärkt väl lagade. Jag tackar så
mycket; hvad är jag skyldig, bästa mamsell Gren?»
»Två par handskar och lagning af ett par,
det gör sju riksdaler och femtio öre», svarade
Agneta, neg och räckte presidentskan paketet.
Raskt gick Agneta, sedan damerna lemnat
boden, fram till fönstret och vinkade till sin
vän, fru Krakelin, som bodde i hörnet och som
nu från sin mans butik hade skarp utkik åt
systrarnas lilla bod.
Hon kom också med stormsteg och utbröt
andfådd, i det hon tungt satte sig på en stol:
»Det var då väl att de gingo. Dessa höga
herrskaper taga då dubbelt så lång tid som alla
andra!»
»Ja, kära du, hvad skall man göra? Hon
köper ju alltid hos oss, och slägten hennes med.
Men en sanning är, att rysligt omständliga äro
dessa finfina menniskor, och jemna upptåg hafva
de. Jag förebrår mig, vet du, att jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
