Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan låta bli att taga intryck af den der ståtliga
förnämheten. Jag retar mig sjelf öfver att jag
rakt inte kan låta bli att niga så djupt for dem.
Ack, när man i alla fall tänker på hurudana
de i botten äro, dessa verldens barn. Skriften
säger ju: utantill äro de hvitmenade väggar,
men innantill äro de de dödas ben! Hu! det
går en rysning öfver ryggen på mig när jag
tänker på det. Nej, Carolina, nu går jag och
tittar till kaffet. Jag tror nog det är färdigt i
rappet.»
Hurtigt gick Agneta in i gula kammaren
och satte fram sina bästa kaffekoppar med
»Ge-sundheit» i guldbokstäfver på den ena och med
»Ich gratulire» på den andra. Hon öppnade
dörren till köket, . . . men huru stör blef ej
hennes förvåning att der återfinna den ståtliga
gamla presidentskan, tåligt sittande på trästolen,
medan hennes följeslagarinna och Vivica höllo
på att med terpentin förgäfves söka uttaga några
stora oljefärgsfläckar.
Vivica hade nemligen, då hon gått att köpa
bröd, mött den gamla fina damen utanför
porten, sett hvilken skada som skett och genast
erbjudit sig att söka hjelpa den.
Agneta blef mörkröd och flat. Hon sjelf
hade ju på sätt och vis hvitmenat det gamla
verldsbarnet. Men hon fann ej annat att säga
än detta:
»Det var då för ledsamt! Om jag kunde
begripa hur det gått till!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
