Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt beskådat så väl hennes lockiga, vackra lilla
hufvud, som hennes hvita axlar, från den post
han efter vanan intagit vid balsalsdörren,
orörlig, stum och spejande, ej olik den underlige
fogel som vi kalla rör-drommel.
Med förunderlig instinkt träffade likväl tant
Barbara just detta lilla samvetssår, efterlemnadt
af gårdagens balminnen. Hon fortfor
obarm-hertigt:
»Det finnes kanske en och annan dum glop
som anser henne skön och som föresatt sig att
hennes magra hals, den hon jemt styr ut med
sin mans, den enfaldige, gamle konsulns,
presentsmycken, skall vara något märkvärdigt, men
klokt folk med verkligt skönhetssinne gör det
visst icke. Din salig fader i verlden, min käre
Thure, han som hade så mycken smak och
bildning» — detta »mycket» betonades starkt af tant
Barbara vid tanken på hennes egna feta skuldror —,
»din far, säger jag, afskydde sådana magra
kycklingar!» Längre hann hon icke, då dörren sakta
öppnades, och in trädde assessorskan
Bjeller-krona, en mager, fyrtioårig enkefru med pirriga
ögon och brouillerad hy. Hon var en af dessa
vanlottade varelser, hvilka ty värr finnas i allt
för stor mängd, nemligen de som genom sin
fattigdom blifva alldeles beroende af andra.
Det enda arf hennes föräldrar kunnat gifva
henne bestod i en vårdad uppfostran, och efter
sin man, som dog i sina bästa år, hade den
stackars frun blott ärft några obetalda räkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
