Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De egenskaper och talanger hon egde hade satt
henne i beröring med personer af lyckligare och
förmögnare ställning än hennes egen. Hon hade
blifvit dem angenäm genom sitt lifliga,
språksamma sätt, sina små sällskapstalanger och icke
minst genom sin beredvillighet att stå dem till
fjenst. De åter på sin sida sökte att i
peku-niärt afseende bereda henne en sorgfriare
existens.
En sådan ställning kan dock svårligen i
längden bibehållas utan att hos den beroende
borttaga något af karakterens friskhet och
sjelf-ständighet. Den stackars enkefrun bestod ofta
hårda strider mellan stoltheten och den
obligatoriska tacksamheten. Äfven ett annat slags
dilemma bereddes henne. Hon var blefveu hvad
man kallar »vän i huset» hos den unga, vackra
konsulinnan Glitterling, det vill säga, att hon
ibland följde henne på hennes promenader, vid
hennes uppköp i bodarna, att hon slutade
hennes ofårdiga tapisseriarbeten till jul samt hjelpte
henne att packa in julklappar.
Såsom vederlag för dessa tjenster var asses-,
sorskan alltid välkommen vid konsulinnans
frukostbord, der hon helsades med dessa ord: »Ja
så, det är bara du, kära Mimmi! Nå, då behåller
jag min nattrock.» Isynnerhet var hon
välkommen ifall hou hade något roligt att berätta, helst
om gumman Sprengkulas dåliga humör eller om
långe Thures tafatthet. Yid årets slut emottog
fru Mimmi regelbundet hvar julafton sin belö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
